Min älskade mormor har nu fått lugn och ro. Hon har lämnat ett stort tomrum efter sig.Älskade mormor, som har varit en fantastisk människa.
I lördags förra veckan ringde min mamma och berättade att hon hade fått åka akut till sjukhuset.
I tisdags så somnade hon in lugnt och fint. Jag fick vara med henne och hålla hennes hand, pussa på hennes panna och känna hur hon sakta lämnade oss.
Med stor sorg skriver jag detta, kanske ett sett att få mig själv att gå vidare och acceptera att hon inte längre finns hos mig.
Frågan är nu, vem ringer jag och frågar när potatisen ska sättas i jorden. Eller vem ska nu berätta gamla historier om förr.
Hon har det mycket bättre nu och har äntligen fått ro. Jag är säker på att hon finns med mig.
