fredag 25 september 2009

Egen tid



Ofast när jag känner mig ledsen, stressad då vill jag komma när till havet och höra vågornas brus. Det får mig lugn och harmonisk.
Det har varit mycket på gång här hos mig. På jobbet, har gått en utbildning i Stockholm, mycket på hemma plan och min mormor är sjuk.
Det som är det jobbigaste i hela kråksången är att min älskade mormor är på väg att lämna jordelivet och bli en mormorängel. Jag är hos henne nästan varje dag. Min mormor och jag har ett speciellt band. Jag är hennes favorit :-)
När jag åkte ner till stranden ( vid Ystad) där min mormor är uppvuxen, så bestämde jag mig för att ta hem lite stenar och sand till henne. Det kan man ju ha på sjukhuset. Blommor får man inte ha på grund av allergi. Hon kan hålla en sten i sin hand och ändå få vara med på ett hörn.
Jag ska lämna det till henne imorgon. Jag tror att hon blir glad.

2 kommentarer:

Lisa sa...

Vilken vacker gåva... Jag tror nog att hon blev glad, det kom verkligen från hjärtat. Ses i morgon... Börjar bli närvös... Tänk om jag åker hem på samma sätt som förra gången :(
Kramar!

IsJa sa...

Hej!
Jag tror att det är första gången jag kommenterar din blogg, men nu så är det dags. Vilken fin tanke och handling att ta med en gåva till din mormor som så absolut kommer att betyda mycket för henne. jag vet vad du upplever nu då min älskade mormor gick bort i januari i år. Jag var också en favorit. Något av en själv försvinner, men minnena finns kvar. Tack och lov för dem!
Ha en fin kväll.
Hälsar med värme
Isabell