Min älskade mormor har nu fått lugn och ro. Hon har lämnat ett stort tomrum efter sig.Älskade mormor, som har varit en fantastisk människa.
I lördags förra veckan ringde min mamma och berättade att hon hade fått åka akut till sjukhuset.
I tisdags så somnade hon in lugnt och fint. Jag fick vara med henne och hålla hennes hand, pussa på hennes panna och känna hur hon sakta lämnade oss.
Med stor sorg skriver jag detta, kanske ett sett att få mig själv att gå vidare och acceptera att hon inte längre finns hos mig.
Frågan är nu, vem ringer jag och frågar när potatisen ska sättas i jorden. Eller vem ska nu berätta gamla historier om förr.
Hon har det mycket bättre nu och har äntligen fått ro. Jag är säker på att hon finns med mig.
5 kommentarer:
..Så fint skrivet min vän!
kram och kram till dig.
Drazenka
Så underbart o få ha haft en pigg mormor i livet så länge! Det ska du minnas o ta med dig :)
Det e svårt o finna tröst när man precis har drabbats av sorg, men som du säger så har hon det nog bättre nu och fast man inte tror det när man e mitt uppe i det så läker tiden alla sår.
Massor av kramar!
Ja, vem ringer man? Jag förlorade min mormor för 1,5 år sedan och fortfarande finns det dagar då jag tänker på att det är något jag måste fråga eller berätta för henne. Minnena är kära och väldigt tydliga och när jag tänker på henne gör jag det med ett leende.
Att sörja tar tid.
kram till dig
Isabell
Hoppas allt e bra!
Du har fått en award av mig! :)
KRAM!
Hej första gången jag tittar in hos dig tror jag. Tråkigt och jobbigt med de som försvinner men man har dem alltid kvar i en ljus och vacker plats i hjärtat!
Kram Annica, Home No.1
Skicka en kommentar